Yvonne Hirdman berättar om sin bok Den röda grevinnan – en europeisk historia som är en biografi över hennes mamma Charlotte Hirdmans liv.
Yvonne säger ”Med denna bok har jag närmat mig det jag alltid drömt om att göra, dvs att skriva, på riktigt.” Och väljer att börja seminariet som riktiga författare gör, dvs läsa ur sin bok.
Stycket hon läser handlar om minnet om hur hon röjer i lägenheten efter mammans död, hur hon förundras över mammans trosor som inte stämmer med mammans utseende och hur hon hittar dagboken som pappan slängt i en papperskorg. ”Mammas dagbok, i papperskorgen, så gör man inte, trodde han att jag inte skulle hitta den där?”
Yvonne berättar att hon hade skrivit en biografi om Alva och Gunnar Myrdal och var rätt less på att ha Alva och Gunnar i huvudet hela tiden. Mycket av arbetet med boken byggde på läsande av massor med brev. Hon funderade på att skriva en bok om ett annat par inom arbetarrörelsen, Maj och Gunnar. Maj var Yvonnes farmor. Men leva med alla dessa brev en gång till, nä det var inte lockande.
Men mamma, jag skulle kunna skriva om mamma, jag vet inget om mamma förutom ett lite fragmentariskt skelett som jag måste ha fått fram under middagarna när pappa inte pratade.
Yvonne tänkte att hon kunde skriva europeisk historia utifrån sin mamma för hon kan inte dikta fram en mamma, ”man skall hålla sig till sanningen. Men jag kan bygga en mamma.” berättar Yvonne. I mammans gömmor hittar Yvonne sin mormor Emelies dagbok och dessutom en berättelse som morfar Fritz skrivit på baksidan av ett papper, något om en fängelsevistelse.
Genom dagböckerna hittar Yvonne delar av berättelsen om mammans kringflackande liv och genom ett ”Blomqvistande” nystar Yvonne fram sanningen om sin mamma och andra släktingar och det blev en bok. Och vilken historia det verkar vara.
Och jag som egentligen inte är speciellt intresserad av historia rycks med av Yvonnes berättelse och blir oerhört lockad av att läsa denna bok. Jag hoppas att alla de underbara foton hon visade på seminariet finns med i boken* för de är helt fantastiska och ger berättelsen liv. Jag blir också så nyfiken på hennes dektektivarbete hur hon lyckats luska fram allt, vilket jobb och vilken otrolig tur hon hade emellanåt helt otroligt.
Yvonne avslutar med att berätta att nu har Alva och Gunnar fått flytta ut ur huvudet och istället bär hon med sin mamma.
*Uppdatering: Efter en titt i ett fysiskt exemplar av boken ser jag att det finns gott om fotografier som kryddar denna spännande historia. Om ni tittar i boken leta fram fotot här till vänster, det är så snillerikt fotat, ett helt underbart fotografi där ansiktet på kvinnan med ryggen mot oss syns i spegeln.
Vill du lyssna till Yvonne Hirdman själv så finns en Bambuserinspelning här nedan.
