Författaren och krönikören Katarina Kieri kommer ursprungligen från Norrbotten, men är nu utflyttad och bosatt i Norrtälje. 2004 belönades hon med Augustpriset i barn- och ungdomsklassen för Dansar Elias? Nej!. Här under Littfest fördes Katarina samman med barnbibliotekarien Annika Edlund för att tala om Katarinas senaste bok I det här trädet, som hon författat tillsammans med Per Nilsson, men även om Katarinas författarskap i stort. Enligt förlaget är I det här trädet årets bästa ungdomsbok och Annika vidhåller att det är en fantastisk bok som går att läsa flera gånger på grund av allt som faktiskt finns mellan raderna.
Siri är fågelflickan och Jakob är vilsenpojken och genom boken går de brevid varandra och oförutsett korsar sig deras vägar. Det här är ínte boken om två unga människor som slutligen möts och kysser varandra i slutet, nej, den boken har redan skrivits så många gånger redan, säger Katarina. Per och Katarina har skrivit varanat kapitel i boken och Katarina berättar om sina reaktioner och att hon både blev generad och provocerad när hon läste de första raderna i Pers första kapitel:
– Klitoris. Allihopa på en gång. Säg klitoris. Jag räknar till tre.
Per står för kapitlen om Siri som berättas i jagform och Katarina för dem om Jakob som berättar i tredje person. De är båda personer som bär på en stor oro och släpar på tungt bagage. Båda har de familjehistorier som tar upp stort utrymme i deras tankar. Katarina berättar att hon är väldigt förtjust i just familjehistorier. Katarina läser ett stycke ur boken där Jakob för första gången gläntar på locket till sin historia för en klasskompis.
Katarina har en gedigen bakgrund som författare av såväl barn- och ungdomsböcker som vuxenböcker och krönikor. När hon inleder en ny bok är hon fast bestämd över vilken som kommer att bli målgrupp för boken, men däremot är handlingen något som får växa fram. Kanske ur en impuls eller en dröm.
Nu till hösten kommer Katarinas nästa bok, nu en vuxenroman, med titeln Morbror Knuts sorgsna leende.
