I takt med att medielandskapet förändrats har den traditionella litteraturkritiken fått konkurrens av ett mer personligt tyckande. Peter Degerman, författare och litteraturvetare, leder ett samtal om litteraturkritiken idag och i framtiden. Ingalill Mosander, litteraturkritiker och skribent sedan många år på Aftonbladet, bokbloggaren Bea Karjelainen och Sara Meidell, kulturredaktör på Västerbottenskuriren diskuterar ämnet. Även författaren Katarina Mazetti dyker upp på scenen som en extra deltagare som inte står med i programmet.
Bea Karjelainen och Ingalill Mosander står för det lite mer personliga tyckandet av litteraturflödet medan Sara Meidell representerar den kritik som står på svenska tidningarnas kultursidor.
”Kultursidorna på Aftonbladet ägnar sig åt recensioner och väldigt mycket debattartiklar, men de gör inga intervjuer och då skapade man istället de sidorna som jag har hållit i. Men det finns inget motsatsförhållande mellan dessa två områden. Vi tyckte att det fanns ett behov en lite bredare litteraturbevakning.” säger Ingalill Mosander.
”Mitt uppdrag är att rekommendera böcker. Jag har ingen recensionsplikt. Det innebär att jag gör ett eget urval och det är väldigt mycket roligare. Jag har inte så mycket utrymme, oftast skriver jag en mening vad boken handlar om och en mening om vad jag tycker.” säger Ingalill Mosander.
”Jag skulle inte kalla mig för kritiker. när jag skriver om en bok tänker jag mer på vad gav den här boken för mig. Det handlar mycket mer om min känsla än vad som är bra eller dålig litteratur.” säger Bea Karjalainen.
Sara Meidell har arbetat drygt ett år som kulturredaktör på Västerbottenskuriren:
”De svenska kultursidorna har en bra och stabil kärna. Det är klart att resurserna stadigt minskar men överlag gör sidorna ett bra jobb med de resurser som finns. Ekonomin sätter ramar för avvägning mellan olika konstarter, mellan lokalt och nationellt. men jag tycker personligen att litteraturkritik är väldigt viktig.”, säger Sara Meidell.
Katarina Mazetti har som författare varit föremål för kritik, hon tycker att den på senare år blivit sämre.
”Jag har skrivit och läst litteraturkritik i 20 år och det är lite som elefanten i rummet som ingen pratar om, det har blivit oerhört mycket sämre. Det beror på att resurserna inskränkts väldigt mycket. Ute i landet ser det illa ut. Jag kan ge skrattretande exempel på när man bara recenserat från baksidestexterna. Jag tycker att man ska kräva att kultursidorna får lika mycket resurser som sportsidorna.”
Kritik är ett pågående samtal om kultur, säger Peter Degerman, och undrar om det det essäistiska sättet att förhålla sig, ett intellektuellt sätt att förhålla sig till kulturella yttringar är något vi behöver.
Ingalill Mosander rekommenderar Rut Haldéns bok Tankar om kultur. ”Hon är en av mina husgudar och skrev den kritik jag tycker är bra. Man ska skriva så att läsaren förstår – det dunkelt skrivna är det dunkelt tänkta. Jag läste all kritik som Rut Haldén skrev. Den kritiken bygger på att man under många år har möjlighet att förkovra sig och läsa. Det kommer att fortsätta skrivas om böcker men man kommer att göra det på ett annat sätt.”
”För att det ska bli ett större konstruktivt samtal kan man inte bara bygga det på tyckande. Mellan landets olika kultursidor måste det finnas ett samtal. Och vi får försöka att tillsammans hojta om att resurser behövs.” menar Sara Meidell.
Katarina Mazetti tycker att det kan vara en fara när alla börjar tycka lika. ”Det är viktigt att kritikerna har ett respektfullt förhållningssätt som är ickesexistisk och dessutom inte att är så väldigt mycket i finrummet.” säger hon.
Beatrice Karjelainen säger att på de flesta bloggar är inte de seriösa som oftast kommenterar inläggen. ”Jag känner nästan inga seriösa personer som kommenterar, då ses man som oseriös. Istället skriver man sina åsikter i sin egen blogg. Men på Bokhora, en jättestor blogg, där förs det ett litterärt samtal i kommentarerna som är jätteintressant.”
”För min personliga del tycker jag att det är väldigt roligt att läsa intellektuellt spännande samtall men jag tror att ekonomiska skäl kommer att göra det svårare i framtiden.” säger Ingalill Mosander och nämner några recensenter från Washington Post som startat bloggar. ”Jag tror att det kommer att ta sig andra diskussionsformer. Kritik kommer som sagt alltid att finnas, men på ett annat sätt.” fortsätter hon.
Det låter som att ni är överens om att det behövs både och, både ett tyckande och en mer kritik, sammanfattar Peter Degerman diskussion och menar också på att ett sådant samtal om kritik som förs precis just nu i Idun liksom i medierna idag är en viktig del av det intellektuella samtalet som kritiken är en del av.
Anna Sahlén, Minabibliotek.se
